Hur ska man säga det.... allt i våran kök är ordnat kaos..... Folk, folk överallt.... visst man få ibland göra roliga grejer ibland inte. De har hur många praktikanter som helst och alla verkar inte veta vad de ska göra till nästa dag men allt bli gjord. Det är bra i alla fall. Men det saknas någonting. De är trevliga och snälla och så. Gemensamhet kanske? Ok det är kanske min andra dag men just därför man märker saker extra noga. Man kolla hur andra beter sig och pratar. Det är inte den lila tajta teamet. Det är stor massa som kommer och går. Det är som när vi gick i tvåan. Vi var bara för många då.
Ok jag ska ha BARA POSITIVA tankar. Det inte så att det är dåligt direkt. Det kunde vara värre. Allt kommer bli bra MEN aldrig lika som det var i våran lila Mässan =)
 * sakta men säkert känner jag hur separationsångest kryper allt närmare och närmare*
Min mentor i nian sa en gång att gymnasietiden var bästa han hade och ingenting går att jämföras med det inte högstadiet eller universitet.
Ok som sagt bara positiva tankar. Vi ska ge chansen till nya livet.